Klara Mustonen

Jag köpte mitt halvblods sto i augusti 2010. Allt med henne verkade bra, provred flera gånger utan problem och veterinären sa på besiktningen att han var förvånad hur bra allting var.
Men efter 3 månader av ganska lugn ridning så blev hon som en helt annan häst. Jag visste att hon kunde testa lite men vid den här tiden så stod hon mer på bakbenen än vad hon stod på alla fyra. Men bara när man satt på henne, hon är och har alltid varit hur snäll som helst att hantera. Efter flera veterinärbesök och sprutor i kotor och knän så var hon friskförklarad. Provade rida igen men fortfarande samma problem. In till veterinär igen, men det var inget fel på henne. Hon fick ta det lugnt i 9 månader pga. att vi drog in advokat för jag fick reda på i efterhand att hon hade stegrat sig tidigare vid ridning. Men han drog sig ur och jag bestämde mig för att ge henne en chans till, annars skulle hon få bli avelssto. Frågan var ju om han hade haft ont eftersom det gick att rida de 3 månaderna i början men veterinärerna sa ju att det inte var något fel.
Genom kontakter fick jag höra talas om Anna och var väldigt skeptisk till hennes behandlingar. Men jag beslutade mig ändå för att prova. Britza, som hon heter, fick sina första 3 behandlingar i oktober 2011 och jag provade rida igen efter ungefär en och en halv vecka. Utan några som helst problem! Hon betedde sig som om hon aldrig har gjort något annat. Vi tog det lugnt i några veckor med skritt 2 gånger i veckan, alla gånger utan problem. Man trodde inte att den hästen någonsin hade ställt sig på bakbenen, att hon ens visste hur man gjorde. Efter ytterligare några veckor så började vi trava och jag har aldrig sett Britza så glad som när hon fick springa och jobba igen.
Nu får Britza regelbundna behandlingar för att kolla så allt står rätt till och man ser verkligen hur hon njuter av det!Jag är så glad att jag provade Anna, det kunde inte ha blivit bättre

Klara Mustonen

Magnolia 6 år och Elenore Glindell 18 år

I februari 2010 anlände det en liten, tanig och omusklad ponny till vår gårdsplan. Fem år och fortfarande inte riden och som i stort sett inte varit hanterad. Under våren red jag in henne och på sommaren fick hon ett grönt sommarlov.

Hösten samma år fick jag själv plötsligt många märkliga symptom, så som halvkroppsdomning, kronisk huvudvärk samt nedsatt styrka och känsel i högersidan. Detta resulterade i 4 veckor i sjukhussäng.

Jag fick lägga Magnolia åt sidan i sju månader.

Under våren 2011 började jag så smått fortsätta hennes utbildning, då jag av många anledningar inte ville sitta och vänta på att saker och ting skulle bli bättre. Jag trotsade min smärta i kroppen och tog igen allt jag missat i skolan och började rida som innan. Ponnyn drabbades dock snart av korsförlamning och fick då stå i några veckor.

 I samma veva fick jag av mina vänner höra talas om Anna-Carin och hennes behandlingsmetod som de verkligen rekommenderade mig att prova, både på mig själv och ”Maggan”.

Efter förta behandlingen blev både jag och häst som alkoholpåverkade, trötta, virriga och vingliga.  Detta var jag väl informerad om, och detta var ett tecken på att min och Maggans kropp inte var i toppskick utan behövde all hjälp och energi de kunde få. Dagen efter kände jag mig som en helt ny människa! Jag fick så mycket energi. Maggan var också som helt förändrad.   

Jag fortsatte med ”grundbehandlingarna” och sedan dess har jag servat/kollat både mig själv och Maggan relativt regelbundet. Jag som gått med konstant migrän i sju månader började nu vakna utan någon huvudvärk, och så har det fortsatt. Idag är jag helt fri från huvudvärken. Min kropp har blivit harmoniserad och jag känner alltid att jag har mycket energi.

Maggan är även hon i stort sett en ny ponny, harmonisk, lugn, mjuk och elastisk.  Hon blev snabbt kvitt korsförlamningen och idag (hösten/vintern 2011) tävlar vi upp till LA hoppning.

Jag tänker för allt i världen fortsätta använda mig av Anna-Carin, hon har hjälpt mig hitta tillbaka till mig själv. Hon har för mig gjort det omöjliga möjligt. Tack!

Matador 11 år  Se bilder i bildgalleri

Vi köpte Matador 2008, då var han 8 år och hade gått som fyrspannshäst i Polen. Ridmässigt så var han grön, dåligt musklad och mentalt spänd. Hans hållning, så fort som det dök upp något som inte var känt för honom, var att stå med huvudet över manklinjen med stor underhals. Den ställningen hade han ofta i början. Han har svårt att lita på folk och det tog ca 1 år innan han tyckte att jag var ett trevligt inslag i hans värld. Efter ytterligare ett år så gör han allt för mig och jag skulle kunna be honom att gå genom elstängslet och han skulle göra det. Det är den egenskapen som nu gör att vi är ett sammansvetsat team på fälttävlansbanornaJ.

Under 2008 så fick vi också höra talas om Annacarin och hennes behandling genom en kompis. Vi tänkte nog att den behandlingsformen skulle passa Mattis då han är väldigt känslig för beröring av andra än mig. Det första året var hans muskulatur mer spänd än en välbäddad armesäng, så fort någon obekant gjorde närmande var han alltid redo till flykt.
Vi ville ju att han skulle bli mer avslappnad (mentalt och kroppsligt) och på så sätt få förutsättningar till att bli rätt musklad. För att kunna gå fälttävlan så finns inga andra genvägar än att ha en frisk häst som det går att träna och som klarar påfrestningar på terrängbanan.

I början så tyckte han att det var ganska läskigt att få behandlig, för att nu istället tycka det är skönt och kan slappna av och tom gäspa lite. Efter 3 år så har Annacarin tom fått en puss och det är stort för Mattis, som är mig fullkomligt trogen annarsJ

I början så behandlade vi honom med täta besök för att få bort alla gamla spänningar och låsningar. Vem vet vad en körhäst i Polen har varit ute för…. Sedan så har vi fortsatt att underhållsbehandla honom i skadeförebyggande syfte. Tex förra året så fastnade han lite i en stock på tävling, han blev inte halt men jag kände att det han inte riktigt rörde sig som han brukar. Annacarin hittade en reaktion i ena armbågen och behandlade två gånger och sedan var han som vanligt igen! Just att hitta de små felen och åtgärda innan skadan blir större är det som jag uppskattar mest! Ett avbrott i träningen gör att vi får vänta länge på att tävla igen, eftersom först ska hästen bli så bra att han kan tåla galoppträningar och sedan kan terrängträningen påbörjas igen.
Att han nästan alltid är liksidig efter behandling gör också att vi kan koncentrera oss på annat under träning. Eftersom Annacarin träffar Mattis kontinuerligt, så ser hon också om han ändrar form till bättre eller sämre, vilket är jättebra information för mig. Det är lätt att bli hemmablind när man ser sin häst flera timmar om dagen.

Många bäckar små gör en stor å!
I juli 2011 så gjorde vi vår första stora tävling, Nordiska- Baltiska Mästerskapen i Köpenhamn för unga ryttare. Vi kom på en 6:e plats (av 30) och som bästa svenska junior. Dressyren är fortfarande lite spänd, men det blir bättre och bättre. Terrängen däremot gick som på räls, han blir så modig så fort han kommer ut och får se terrängbanan!
Vi har också gjort vår debut i 2* i år, helt enligt plan!

Det hade vi inte kunnat genomföra om vi inte hade ett fungerande team runt omkring oss! Där Annacarins behandlingar definitivt är en av bäckarna som gör vår å!

Så tack Anna, för att du är en del av vår utveckling!

Kram från Mattis och Tove Birgersson

En solskenshistoria 

Våren 2004 köpte jag Casper. Han kom från Holland och var 7 år. Casper är en känslig häst med mycket rörelser. Under vintern 2004/2005 började han få problem med ryggen. Min tränare och jag trodde att det berodde på sadeln. Vi prövade massor med sadlar och köpte till slut en ny. Samtidigt uppsökte vi en veterinär som kunde konstatera att han kände av sin rygg och att han dessutom hade begynnande kotledsinflammation. Kotorna behandlades och han fick dessutom PG-beslag på hovarna. Casper vilade under sommaren 2005. Under hösten satte jag igång honom igen. Så snart vi började närma oss samlande arbete blev han dålig i ryggen igen. Jag kom då i kontakt med en kiropraktor som konstaterade att Casper var sned i högra delen av sitt bäcken och att detta var en gammal skada. Han manipulerade Casper och behandlade honom med ultraljud. Casper blev lite bättre, men inte bra. Ultraljudsbehandlingarna upprepades två gånger men jag upplevde inte någon förbättring. Då fick jag genom stallpersonalen kontakt med Annacarin. Hon kom och undersökte Casper och konstaterade att han var rejält sned. Hela kroppen var böjd som en banan åt höger. Annacarin behandlade Casper första gången i september 2006 och jag fick samtidigt lära mig hur jag ska stretcha Casper efter arbetspassen. Annacarin har behandlat Casper med cirka fem till sex veckors mellanrum och jag stretchar honom efter alla arbetspass. Sedan ett år tillbaka har Casper sällan några reaktioner när Annacarin undersöker honom. Han får numera friskvårdsbehandlingar. Under 2009 gjorde Casper och jag tio regionala dressyrstarter i LA:5 och LA:6. Under 2010 ska vi ge oss ut på medelsvåra dressyrtävlingar. Siktet är inställt på S:t George. Tack Annacarin för att du finns och all hjälp Casper och jag får av dig!

Anna Edling

Hästarna No Streakin Leaguer CBS 4 år, Light Skiponel 10 år, o Cals Amanda 8 år.

Vi använder regelbundet Annacarin för behandling av våra häster. Utan hennes ljus vore vi nog i ett annat läge än vi är idag. Vår Quarter Light Skiponel har tidigare blivit behandlad för flertalet kotledsinflammationer. Cal´s Amanda har haft rejäla besvär med vänster bog. Med hjälp av ljuset fungerar nu båda utan problem.

Som exempel kan nämnas att vår 3-åring häromdagen inte alls ville fatta hö galopp. Anna kom förbi och det visade sig att han hade en liten reaktion i korset. Vi behandlade och han blev som ny. Tar nu hö galopp utan problem. Vi behöver numer endast underhållsbehandla våra hästar regelbundet. Man ser vad en liten liten spänd muskel kan orsaka i ridningen och vad lätt det är att åtgärda med ljuset.

Tack Anna för all hjälp/ Familjen Adolfsén

Bilder finns i bildgalleri 

Fanny Beijer  

Det började i April 2009 när jag skulle ta ut min häst, en femårig halvblodsvallack, ur boxen. Han ville inte stödja på vänster framben och skon var bortsliten. Hovböld, trodde alla och det blev boxvila i ca en vecka. Hältan blev mycket bättre men inte helt bra, och vi åkte till veterinären för första gången. Hovledsinflammation vänster fram . Sju veterinärbesök, ett antal behandingar, olika skoningar, 20 000kr fattigare och sju månader senare…

Det var dags att ta ett beslut. Skulle vi fortsätta behandla utan resultat eller kanske låta honom vila ett halvår för att se om hältan kunde läka av sig självt? Veterinären visste inte vad de skulle göra och överlät det till oss att bestämma hur länge vi orkade och hur mycket tid och pengar vi kunde lägga. Antagligen kunde han aldrig mer gå som tävlingshäst, kanske inte ens ridhäst. Beslutet om att avliva honom var nära.

Det var då vi tog kontakt med Anna. Hennes metod låter ju minst sagt lite ”hokus pokus”, men ett sista försök att få en förklaring till varför han inte blir frisk var det värt. Då kanske beslutet skulle bli lite lättare?

Anna kände igenom honom och hittade en del spänningar. Framförallt en spänning i korsryggen som var så kraftig att han knäade vid undersökningen. Enligt Anna var sambandet mellan hovledsinflammationen och spänningarna i ryggen solklart. Om inte spänningarna släppte kunde han aldrig bli frisk. Redan efter första behandlingen var spänningarna nästan helt borta och man såg och kände hur musklerna slappnat av. Han stallades upp i Lilla Sinnerstad, hos Maria Falk, där Anna gav honom intensivbehandling under fem dagar.

Dags för återbesök hos veterinären. Det veterinären direkt konstaterar är att han ser mer musklad ut än förra gången, trots att han vilat. Ridprov, longering och springa i besiktningsgången. Nervöst väntar vi på att få höra domen. Har Annas behandlingar gjort någon skillnad? Resan hem blandades av skratt och tårar.

Vad som har gjort honom frisk är omöjligt att svara på, men vi är i alla fall övertygade!

Fanny Beijer

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Anette Simson

Jag kom i kontakt med IR-terapi av en slump för ca 1,5 år sedan. Mitt då 10-åriga sto hade gjort något i ryggen som jag sökt veterinär för, hon fick antiinflammatoriskt i 10 dagar och sattes igång igen. Jag var på återbesök och vet sa att hon var mjuk och fin och att det bara var att arbeta vidare. Tyvärr var det inte så enkelt. Hästen stod emot vid galoppfattningar, protesterade vid samling och kunde i bästa fall byta galopp åt ett håll. Så jag kände att det ändå var något som var fel. Jag tyckte också att hon sänkt ryggen och så lite ”bukig” ut.

Kom av en händelse i kontakt med en gammal arbetskollega i ett helt annat sammanhang. Hon tipsade mig om en IR-terapeut som hon använt. Det hör till saken att jag själv är väldigt skeptisk mot alternativbehandlare på häst då det finns många som är oseriösa och som helt enkelt inte ger något resultat.

Jag tog kontakt med Anna och hon kom ut och gick igenom hästen. Hästen hade många reaktioner på olika punkter och var därtill sned i korset. Hon fick sin första behandling och vi var 3 personer som stod bredvid när behandlingen avslutades med att stretcha ryggen. När detta gjordes brakade det i hela ryggen och när hästen slappande av åkte ryggen upp och magen in! Hästen ändrade helt kroppsform och blev som ”galen” hon tuggade och frustade och visade på alla sätt att något helt hade släppt i kroppen.

Därefter har vi med ca 1,5 månads mellanrum fortsatt med IR-terapi. Det är idag i undantagsfall hästen har några reaktioner och får mest underhållsbehandlingar om hon inte gjort någon speciell cirkuskonst i hagen som har gett någon låsning och smärta. Det släpper oftast efter en behandling.

Nu rider vi Msv och byter utan problem åt bägge håll samt gör seriebyten och har under denna säsong tagit ett kval till MsvA!

Anette Simson